”Evigheten” är kortare än ”Ögonblicket”

Verklighetens utsträckning är lika naturgiven som gränsen mellan Öst och Väst. Datumlinjen är inte ett rakt streck, utan tar av mot både Öst och Väst, eller snarare, höger och vänster, därför att den är anpassad efter landskapet. Det politiska landskapet. Naturen har givit oss ett absolut Nord och ett absolut Syd, men det finns ingen Östpol och ingen Västpol. Dessa är samma punkt, och kan placeras var som helst på jordklotet.

Människan har länge kunnat orientera sig i nord-sydlig riktning; en del djur sedan urminnes tider. Den öst-västliga orienteringen är betydligt svårare och orsakade många problem, innan man på 1700-talet kunde konstruera tillräckligt pålitliga klockor; en mänsklig uppfinning för att mäta en annan mänsklig uppfinning, Tid, löste detta problem.

Drygt hundra år senare drogs gränsen mellan Öst och Väst. Men trots att mänskligheten har skapat sig denna kunskap, har många svårt att orientera sig. Man vet var man befinner sig vertikalt, men inte horisontellt. Därför kan människan gå igenom ett helt liv, och ständigt veta vad man är, men inte vem.

När James Cook landsteg vid Botany Bay 1770, hade denna nya kontinent, Australien, fått sitt namn flera hundra år tidigare. Under 1500-talet ökade kunskapen inom geografi drastiskt. Det blev uppenbart att det fanns en stor disproportion i fördelningen mellan land och hav mellan norra och södra halvklotet. På norra halvklotet upptar land och hav ungefär lika stor yta, på södra halvklotet är förhållandet 1-9. De exakta siffrorna hade man inte, men tendensen var tydlig.

Detta vållade huvudbry; om det nu fanns mycket mer land på norra än södra halvklotet, borde då inte den norra delen väga mer? Och i sådana fall, borde då inte Jorden tippa över? Detta problem löste man genom att helt enkelt hitta på en kontinent långt söderut, i farvatten där upptäcksresanden ännu inte färdats. Uppenbarligen måste denna kontinent finnas. Den fick namnet Terra Australis. Den södra kontinenten.

James Cook var inte ens den förste europé som besökt Australien; holländaren Tasman och hans besättning led skeppsbrott och spolades iland på denna kontinent 1642. Kapten Cook brukar dock ändå räknas som Australiens upptäckare istället för Tasman, med viss rätta, på samma sätt som man knappast kan påstå att en människa har upptäckt en meteorit, bara för att den träffat en i huvudet.

Jordens yta får numera anses fullständigt utforskad, om inte sedan Amundsens tokrace till Sydpolen, så åtminstone sedan satelliterna intagit sina omloppsbanor. Kännedomen om, och utforskandet av det mentala landskapet befinner sig däremot till stora delar på en ptolemaisk, för att inte säga medeltida nivå. Vissa landkänningar har dock gjorts. Martin Heidegger får i sitt anförande ”Was ist Das Metaphysik” anses ha teoretiskt bevisat Intets existens, eller kanske snarare icke-existens. På så här djupt vatten uppstår problem med begreppen, på goda grunder.

Det var svårt att vara stenograf på stenåldern.

Ordknapphet var inte ett litterärt grepp bland runstensristare.

Teoretiskt, alltså. Vi vet, eller tror oss veta att Intet finns, eller inte finns, men vi vet inte var Intet inte finns. På samma sätt som Austalien fått sitt namn flera hundra år innan det hittats. Visserligen trodde man på dess existens på helt felaktiga grunder, men det visade sig att det fanns en sydlig kontinent (inte bara en utan två t o m. Australien och Antarktis). Om detta är fallet med Martin Heideggers teori avstår jag från att kommentera. För att underlätta diskussioner på detta område, där den vanliga begreppsapparaten inte fungerar, föreslår jag att vi placerar Intet på den punkt där Öst/Västpolen inte existerar. Den abstrakta kontinenten Occienten.

Punkten saknar area, men är synlig för ögat, annars skulle vi inte ha någon användning av den. Den fysiska punkten är en omöjlighet och ofullkomlighet som representerar Punkten. Att den inte har någon area betyder inte att den inte finns. Malteserorden har utrikesminister och representation i Förenta Nationerna, utan att ha något territorium. Att man inte finns i egentlig mening är av underordnad betydelse, grundkriteriet verkar vara att man har en statsbildningsliknande administration.

Precis som Tasman spolades iland på en okänd kontinent, har Intet upplevts av otaliga människor innan Heideggers anförande. Om Heidegger någonsin besökte Occienten är en fråga som bara han själv, eventuellt hans eventuella psykoanalytiker kunnat svara på. Sedan 1940-talet gör framför allt Frankrike anspråk på den abstrakta kontinenten, främst genom upptäckare som Camus och Sartre. Versaillesfreden innebar att Tyskland förlorade alla sina kolonier, även de abstrakta.